SEBs avgående chef Annika Falkenberg har uttalat sig om sin syn på Sverige i dagsläget, http://www.svd.se/falkengren-sverige-ar-inte-pa-ratt-vag/i/tv och hon tycker att utvecklingen går åt fel håll. En av de största utmaningarna är integrationen, menar hon. Intressant nog kopplar hon de problem hon ser till en brist på gemenskap och gemensamt ansvar; kanske kan man till och med tänka sig att hon refererar till solidaritet?
”Sverige har blivit lite kallare”
Falkenberg menar att det goda samhället inte skapar sig av sig själv, och där är jag helt enig med henne. Samhället består av dess individer, och hur de förhåller sig till gemensamma uppgifter är avgörande för utvecklingen. Falkengren: ”Alla måste lägga manken till just i synnerhet med integrationen och se till att vi håller ihop. Och att man på nåt vis ska känna att man hjälps åt.”
Individen som samhällsvarelse
Mina observationer på senare tid gör gällande att människors upplevelser av sig själva som samhällsvarelser försvagas och krymper allt mer. Många ser sig kanske som globala individer som endast är svagt anknutna till lokalsamhället. Detta har många styrkor och fördelar, och det skapar nya möjligheter för individer att mötas och samverka, men det urholkar också det lilla, nära samhället. Lokalsamhället. Jag tror att en intressant utmaning som ligger framför oss är att vi behöver vara såväl globala individer som engagerade i lokalsamhället, och hur detta låter sig göras. Det är mer utmanande än vad man på rak arm kanske tror!
Nöjda Sverigekunder?
Personligen tycker jag att det bankspråk som Falkengren ger uttryck för i slutet av intervjun inte passar så bra för samhällsfrågor. Att vara en nöjd kund på en bank är en helt annan sak än att vara nöjd som svensk. Just det synsättet som hon där ger uttryck för anser jag vara en faktor som har lett till just ett kallare Sverige. Men det är en annan historia!