Igår var jag på väg hemifrån till närbutiken när jag kom på: “Ja just det, raggsockor till kvinnan som sitter utanför – det bad hon om igår”. Det är en kvinna som ofta sitter där, så vi har lärt känna varandra lite grann trots att vi inte pratar samma språk. Hon brukar fråga hur barnen mår, och jag brukar fråga hur hennes familj mår därhemma. Det var därför jag kom ihåg sockorna också. Jag vet att hon också skulle komma ihåg dem, hon kommer ihåg det mesta.
“Plikt” är kanske inte bara negativt?
Så det var inte enbart min “godhet” som fick mig att ta med mig sockorna – jag menar inte att skryta och verka självgod – utan det var också någon slags pliktkänsla som jag utvecklat mot någon som jag träffar ofta. Ordet “plikt” har ofta en negativ klang, men jag menar just att den egentligen inte behöver ha det! I mindre samhällen var det nog just den känslan, samt ryktet som man fick, som fungerade som ett viktigt socialt kitt. Annat är det i storstäderna och den “globala byn” (global village), där man oftast är hyfsat anonym och i princip ändlöst kan byta miljö om det råkar trassla för mycket i relationerna. Man kan alltid börja om.
Få ett gott rykte i det globala samhället
På manga sätt kan det förstås anses vara bra att man är fri att ändra miljö, att börja om, ifall man råkat födas i en ogynnsam miljö. Den friheten ska vi självfallet värna om. Men å andra sidan undrar jag ibland vad som händer med det viktiga sociala kittet. Kanske är de personliga “betyg” man får i nya webbtjänster som Airbnb och Über ett sätt att komma runt denna problematik. På så sätt kan man ändå inte kan slippa undan att bry sig om sitt rykte, och bete sig hursomhelst i den globala, anonyma världen. Det kvarstår förstås att se i längden…