Som många kanske redan vet är tolkanvändning, att använda tolk i yrkesrollen, ett av mina (Minnas) specialintressen. Jag har jobbat mycket med tolk och till och med skrivit en bok om det. Det som gör det så spännande för mig är dels att det är en fascinerande samtalsform, dels att det är en viktig samhällsfråga: hur gör vi samhällstjänster tillgängliga för dem som (ännu) inte behärskar svenska?
Dålig tolk eller utvecklingsbar tolkanvändning?
Häromdagen var jag bokad som föreläsare för kommunanställda samhällsvägledare och skuldsanerare. Frågan om ansvar kom upp: en deltagare tyckte att problemet med tolkade samtal är att tolkarna ofta inte håller måttet. Det vill säga: de tolkade samtalen blir inte bra på grund av tolken. En annan menade att samhället inte tar sitt ansvar, man ser inte till att tillgången på utbildade tolkar är tillräcklig.
Rikta fokus mot din egen kompetens
Även om detta är viktiga synpunkter så hjälper de inte den enskilda yrkesutövaren så mycket i det dagliga arbetet. I det dagliga arbetet vill man åstadkomma ett bra tolkat samtal, och då behöver man veta vad man kan göra. Alltså: istället för att fokusera på tolkens brister, rikta intresset mot din egen kompetens att arbeta med tolk. Den går ofta att utveckla mycket, och den utvecklingen kommer alla till nytta.
Att kunna arbeta med tolk är en kompetens som är nödvändig i dagens samhälle. Man behöver inte älska det, men man ska kunna göra det på ett sätt som är tillräckligt bra.