Vad är existentiell psykoterapi?

Vad är existentiell psykoterapi?

Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att existentiell psykoterapi innebär fokus på personen, inte på symtomet. På personens liv, inte på symptomens funktioner. Hur lever klienten sitt liv? Hur vill hen leva sitt liv? Hur hänger livets olika dimensioner ihop, den fysiska, psykiska, sociala och andliga? Vad lever klienten för, vad är viktigt och vad struntar hen i? Och vad är det som skaver? 

Dessa frågor är helt centrala i den existentiella psykoterapeutens arbete. Vilja, riktning och meningsskapande står i centrum. Att veta vad man vill är svårt! Att uppleva riktning är ingen självklarhet och kan inte heller göras hela tiden. Mening kan inte fångas in och placeras i ett kassaskåp. Den behöver integreras i vardagen för att kontakten med den inte ska gå förlorad. Därför är medvetenhet och närvaro helt centralt i existentiell psykoterapi, precis som i det levda livet. 

 

Vad är syftet med existentiell psykoterapi? 

Målet med existentiell psykoterapi är att utveckla klientens fulla potential, oavsett om det innebär att slippa vissa besvärande problem eller att hitta en ny riktning eller en ny dimension i det hen redan gör. Att både uppnå ökad acceptans och större frihet är ett viktigt mål: “The curious paradox is that when I accept myself just as I am, then I can change”, som den humanistiskt inriktade psykologen Carl Rogers uttryckte det. 

Målet med terapin är att klienten inte endast ska överleva sin tid på jorden, utan att hen ska leva väl, utifrån de ideal och värderingar som har betydelse för hen själv. Och att vara så medveten och vital som möjligt under tiden; att få “känna att jag lever, all den tid jag har” för att citera ur “Gabriellas sång”. 

I grund och botten är tanken att om vi gör autentiska, meningsfulla och medvetna val som bottnar i någonting mer än konvention och gamla vanor så blir livet, trots den smärta, de förluster och jobbigheter det ofrånkomligen innebär, så bra som det kan bli. Om vi främjar kreativitet, ger plats för omsorg om det vi faktiskt bryr oss om, ger rum åt kärlek och respekterar autenticitet hos oss själva och andra – då behöver inte ångest inför döden, oro för misslyckanden, destruktiv anpassning till normer och ett på många sätt olevt liv skapa allt plågsammare symptom i vår tillvaro.  

Målet är därför att leva livet så gott det bara går. 

 

Hur går det till? 

För att kunna leva livet så gott det bara går behöver vi bli medvetna om, acceptera och på något vis förhålla oss till de förutsättningar som livet erbjuder och hur dessa tar sig uttryck i just vår egen konkreta tillvaro. Frihet, isolering, mening, meningslöshet, kärlek, kärlekslöshet och så vidare – alla dessa stora ord finns i vår vardag, i vår allra närmaste omgivning! De är inte stora ord långt därborta, det är viktiga saker i vår absoluta närhet. 

Ur ett existentiellt perspektiv levs livet inom ett kraftfält av paradoxer, paradoxer som vi inte kommer ifrån och som på många sätt är det som skapar det som vi kallar för ‘liv’ – allt det som skiljer vår livsform från t ex grodans eller stenens tillvaro. Människolivet är en på samma gång högst förutsägbar historia (vissa parametrar är givna från början, t ex döden, kroppens begränsningar, längtan efter kärlek, gränser för vår kunskap osv.) och en helt föränderlig tillvaro (omvandling och utveckling är en ofrånkomlig del av livet och människan är i högsta grad medskapare i denna förändring.) Att förstå och komma i kontakt med sin egen, högst personliga tillvaro i denna väv av paradoxer är ett sätt att skapa större närvaro och vitalitet i förhållande till livet. Men även häri ligger en paradox: Med Irvin D. Yaloms (amerikansk existentiell psykiater och författare) ord: “One of the great paradoxes of life is that self-awareness breeds anxiety”. Medvetenhet föder ångest. Och utan ångest sker ingen existentiell utveckling. 

Så vi kommer inte ifrån ångest, vi kommer inte ifrån paradoxer och vi kommer inte ifrån de begränsningar och villkor som livet innebär. Men vi har också tillgång till värden och verkligheter såsom kärlek, mänskliga möten, kommunikation och förverkligande av andra värden som människor kan bära på och sträva efter. 

 

Hur jobbar den existentiella psykoterapeuten?

Den existentiella psykoterapeuten erbjuder ett samtal i vilket klienten och hens frågor styr, men i vilket psykoterapeuten deltar aktivt med sitt perspektiv. Respekt för livets komplexitetet är centralt, men också tilltron till människans förmåga att välja, fatta beslut, att prova och att på detta vis i förlängningen forma sin tillvaro.

Existentiellt inriktade psykologer och psykoterapeuter har förstås samma legitimationsgrundande kunskaper som alla av Socialstyrelsen legitimerade har och behärskar gängse diagnostik och bedömningsförfaranden, men den existentiella synen på hur psykisk hälsa uppnås skiljer sig däremot en del från det gängse, medicinska synsättet. Synen på ångest till exempel: För den existentiella psykoterapeuten är ångest en del av den mänskliga tillvaron och har en mening som behöver förstås. Ångest kan bli överdriven och skadlig i olika former, men i grund och botten har den mening, snarare än att vara en sjukdom som ska botas. Att bemöta ångesten snarare än att göra sig av med den är en viktig del av det terapeutiska arbetet.

Trots fokus på livets begränsningar är existentiell psykoterapi en i grunden positiv och flexibel terapiform vars centrala fokus är på den mänskliga tillvarons begränsningar och möjligheter och hur dessa tar sig uttryck i just denna unika persons liv. 

Läs gärna också Septs beskrivning här och här, och filosofen och psykologen Emmy van Deurzens beskrivning här.