Det kanske är lätt att föreställa sig hur personen i bilden skulle känna, rent kroppsligt. Kanske skulle hen uppleva en stark sugande känsla i magen, en svindlande känsla i huvudet eller liknande; något som lätt skulle kunna kännetecknas som rädsla eller panik. Men hur känns andra, mer vardagliga och diffusa känslor i kroppen? Detta är något som vi jobbar mycket med i såväl den affektfokuserade psykodynamiska psykoterapin, som i mindfulnessutövning – att lära känna känslor i kroppen, här och nu, när de uppstår.
Men varför?
Vi människor lever i mycket komplexa samhällen, vi behöver kunna analysera, reflektera, ta in olika perspektiv och därefter fatta beslut – vi behöver tillgång till vårt tänkande. Men när vi använder tänkandet för att lösa alla situationer i livet så börjar vi tillslut att leva som “huvudfotingar”. Vi tappar helt kontakt med kroppen och den omedelbara, värdefulla informationen som den kan ge oss. Alla känslor – glädje, sorg, ilska, lugn, rädsla, osv – ger upphov till fysiska manifestationer kroppen, och går på så vis att känna rent fysiskt. Men många av oss har också lärt oss att stänga av vissa känslor. Till ex om vi känner en förnimmelse av sorg eller ilska så går vi direkt upp i huvudet och börjar problemlösa i stället, eller om vi känner glädje så börjar vi direkt att planera hur vi ska kunna uppleva mer av liknande stunder som ger upphov till glädje.
Vad är då problemet med det?
Ibland, eller till och med ofta, är det ju bra att ha tillgång till vår analytiska och planerande förmåga, men om vi låter alla känslor passera och hamnar ständigt upp i huvudet så kan vi tillslut bli rätt så fyllda av tankar och förvirrade. Vi vet inte längre vad vi känner och varför, det är bara en massa tankar som snurrar runt utan någon tydlig “lösning”. Vi får även svårare för att uttrycka våra känslor på ett adekvat sätt när de uppstår, om vi inte känner av dem direkt. Till ex kan vi missa att säga ifrån när någon trampar över vår gräns, eller att visa uppskattning när någon gör oss glad, och i stället upptäcka efteråt att det var det vi kände, men då är det ibland försent att uttrycka känslan – stunden är förbi. Det kan även bli problematiskt om vi har så lite kontakt med våra känslor, att vi behöver försöka analysera oss fram till vad vi vill i livet, men har tappat tillgång till “magkänslan” – till att veta vad som “känns rätt”.
Det finns många fördelar med att öva på att känna sina känslor i kroppen. Om du vill börja så kan du lyssna på denna korta meditationsövning, som syftar till just det.