Har du någon gång erfarit att när du reflekterat kring något ämne tillsammans med en annan människa, så kommer du fram till nya lösningar och infallsvinklar som du inte kommit på när du reflekterat i ensamhet? Ibland behöver den andra inte ens ge några råd eller bidra med sina egna tankar, utan bara detta ”provpratande” med en annan kan hjälpa till så vi förtydligar våra tankar – även inför oss själva. En nyckelingrediens här är att den andra kan lyssna på ett icke-dömande sätt där du får känna dig fri att uttrycka dig. Kanske bidrar hen även med sina egna kommentarer och reflektioner, och det främjar nya insikter.
Ibland kan denna effekt bli ännu mer förstärkt när vi reflekterar i grupp. Att höra någon annan dela om deras tankar och erfarenheter kan bidra till att vi får djupa och viktiga insikter om att det vi känner och tänker är sådant som vi delar med våra medmänniskor. Det kan verkligen göra susen för att lyfta känslor av ensamhet och våra bördor blir då lättare att bära. Om det finns rätta förutsättningar och vi kan lyssna på varandra med ett öppet sinne är vi ibland kollektivt så mycket klokare än summan av alla individer. För det krävs det förstås att vi känner oss trygga i att vi får uttrycka våra tankar utan att bli dömda eller bedömda.
Ofta matas vi dock med en bild av att det viktigaste för oss att göra för att må väl är sådant som vi kan göra för oss själva. Vi ska själva ändra på vårt tänkande, våra vanor, våra handlingar, och då kommer vi att må bättre. Allt detta kan såklart bidra till ett bättre mående, men vi är ändå kvar, inkapslade i en känsla av att våra bekymmer är våra egna att lösa och vi gör bäst i att visa oss starka och kapabla inför andra.
När får du tillfällen där du kan reflektera fritt så att någon annan lyssnar? Om du saknar sådana tillfällen, hur kan du får mer sådant i ditt liv?
Text: Maria Niemi
Foto: Robson Hatsukami Morgan på Unsplash