Häromdagen blev jag intervjuad i Sveriges Radio Finska (2.38 in i programmet) om hur vi kan göra för att klara oss när krisläget bara fortsätter. Många av oss kanske tänkte i våras att vi klarar av ett undantagstillstånd med restriktioner när det gäller en begränsad tid. Men många hade nog väntat sig att få återvända till någon slags normaltillstånd efter sommaren. Så hur kan vi hantera detta, var hittar vi fortsatta krafter?
Inspiration från svåra tider
Ovisshet om framtiden är en grundförutsättning för vårt liv – vi vet egentligen aldrig hur länge en viss kris kommer att vara, eller om det kanske kommer en ny. Vi kanske tror oss veta, men vi gör inte det. När man har studerat vad som gör att vissa människor klarar av svåra förhållanden bättre än andra – så som till ex Viktor Frankl, psykiatern och förintelseöverlevaren gjort i sin bok ”Man’s search for meaning”, så är en viktig grundbult för detta att kunna hitta mening i och fokusera på att göra det bästa av de omständigheter som vi befinner oss i just nu. Om vi ger oss in i att tänka på hur saker borde vara i stället för att fokusera på hur de faktiskt är, så skapar vi mer missnöje och minskar möjligheterna till kreativitet och handlingskraft i vårt liv.
Men om jag då inte gillar mina förutsättningar här och nu?
Om vi tar exempelvis distansarbete – vissa av oss kanske verkligen har ledsnat på det, och ogillar det. Hur gör vi då för att orka med det ännu under hösten? I detta fall föreslår jag att man tittar närmare på vad det är i exempelvis distansarbete som vi ogillar: Har vi dålig ergonomi hemma så vi får ont i kroppen? Kan vi då förbättra ergonomin hemma på något sätt? Saknar vi social samvaro och rörelse utomhus? Då kanske vi kan ta en lunchpromenad och ringa en vän. Blir vi ”skärmtrötta” så kan vi kanske kommunicera på andra sätt, så som per telefon eller till och med skriva ett brev. Detta är då ett konkret exempel på hur vi kan ta vara på de omständigheterna som vi faktiskt befinner oss i och försöka identifiera hur vi kan förbättra dem, i stället för att grotta ner oss i ett diffust ”ogillande” och en önskan om att saker och ting som vi inte kan påverka, ska vara annorlunda.
Hur kan man hantera sin egen hälsoångest när man är onödigt rädd för till ex coronaviruset?
I detta fall är det viktigt att särskilja mellan vad som är rädsla, och vad som är ångest. En rädsla kännetecknas av att den är någorlunda rationell, och att vi möjligtvis kan göra något för att skydda oss från det som gör oss rädda. Ångest däremot karaktäriseras av tankar inför framtiden, scenarion som vi föreställer oss men som vi inte kan påverka. Hjärnan tuggar på i samma spår, och vi kommer inte loss oavsett vad vi gör. Om det är ett ångesttillstånd vi befinner oss i, och vi kan identifiera att vi har ångesttankar, så är det mest konkreta och omedelbara vi kan göra att flytta fokus – till vad vi ser och hör omkring oss, vad vi känner i kroppen – och förankra oss i nuet. Ångesttankar kännetecknas av att de är icke-lösningsorienterade och blir bara värre av att vi ger dem plats, så ett fokusskifte är därför ett nödvändigt steg för att bryta tankarna och få perspektiv. Om vi däremot har svårt att göra detta på egen hand kan det absolut vara värt att söka någon att prata med – antingen en vän eller någon professionell hjälpare.