Dagstidningarnas debattsidor har de senaste dagarna fyllts med inlägg som ställer frågan om den ekonomiska krisen som skapas av corona-pandemin kommer att bli farligare än viruset självt. Vissa varnar även om att krishanteringsåtgärderna på längre sikt även kan hota våra demokratier. Debattörer vädjar till folket att vi snarast möjligt bör återgå till våra normala konsumtionsbeteenden. Många undrar: när ska det bli som vanligt igen?
Det är en väldigt förståelig psykologisk reaktion att i en period av ovisshet längta efter en återgång till det normala – det som vi känner till och därför är bekväma med. Men mycket tyder på att det inte kommer att bli så. Allt fler talar också om coronakrisen som en vändpunkt, en historisk händelse som kommer att skapa ett före och ett efter. Om vi inte kan gå tillbaka blir alltså frågan: hur vill vi att det nya normala ska se ut?
Välmående hos individ och samhälle
Det har länge talats om att vi behöver ett systemskifte och att vi lever i en tid av ökade globala risker såsom pandemier, klimatförändringar, naturkatastrofer, cyberattacker med mera. Även psykisk ohälsa är ett globalt problem för både samhällen och individer och riskerar att drabba det globala risklandskapet genom att negativt påverka social och politisk sammanhållning – individens välmående är således tätt ihoplänkad med världens. Psykisk ohälsa står också för den största andelen sjukskrivningar i Sverige. De drastiska åtgärderna som nu genomförs för att begränsa coronasmittan kommer med högst sannolikhet att öka förekomsten av psykisk ohälsa som delvis orsakas av socioekonomiska skillnader. Dessutom upplever många inom vård, skola och omsorg brister i den psykosociala arbetsmiljön – något som i dagsläget förmodligen försämras ytterligare genom bland annat ökat etisk stress bland vårdgivarna. Många barn och ungdomar saknar hopp för framtiden och är oroliga för att beslutsfattarna inte tar globala risker såsom klimatkrisen på allvar – den framtidstron lär ta ytterligare stryk av dagens läge.
Att ta vara på krisen
Att kris också innebär möjlighet är visserligen en kliché, men inte desto mindre sant. Mitt i all oro finns också möjligheter att börja skapa nya strukturer. Corona är inte bara en hälsomässig och ekonomisk kris; det är en i högsta grad existentiell kris. Och sådana väcker alltid frågor om själva livet – vad det innebär att vara människa, och vad som kännetecknar ett bra samhälle. Redan nu kan vi ta med oss tre lärdomar inför framtiden:
- En viktig faktor såväl i den akuta smittobekämpningen som för att mildra mer långtgående negativa effekter är att bekämpa socioekonomiska skillnader i hälsa.
- Coronakrisen kan leda till att vårdpersonalen äntligen kan fokusera på kärnuppgiften i stället för att lägga tid på meningslösa byråkratiska uppgifter. Detta borde bli en ny mer långtgående verklighet för såväl vård, skola som omsorg.
- De ändrade rese- och konsumtionsbeteenden som nu tvingas fram av krisen bör få bana väg för positiva förändringar framöver, som gynnar miljö och klimat.
Det är viktigt att tänka långsiktigt
De stödpaket som regeringen mer långsiktigt tar fram kan främja samhällets hållbarhet och resiliens inför framtida påfrestningar. Investeringar i socialt och ekologiskt hållbar produktion och konsumtion kan gynnas och vården rustas inför liknande scenarion. På samma sätt behöver vi främja psykisk hälsa – den inre hållbarheten och resiliensen hos varje människa. Nu har vi chansen att börja utforma det som ska bli vårt nya “som vanligt”. För vi vill väl inte tillbaka till ett samhällssystem som bidrar till att såväl planeten som individer mår dåligt? Att ta vara på den förändringspotential som denna kris innebär är inte bara en fin idé utan en akut nödvändighet – annars riskerar utvecklingen att gå åt ett helt annat håll.