Idag examinerade jag studenterna på min kurs “Hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård” på Karolinska Institutet, där även Minna föreläste om ämnet “Psykologiska perspektiv på migration”. Studenterna fick skriva uppsatser där de knöt ihop den sociala, ekologiska och ekonomiska aspekten av hållbarhet samt individperspektivet med systemperspektivet. Jag blev glatt överraskad av de intressanta sambanden som studenterna hade hittat här, och de kloka resonemangen.
Individperspektivet räcker inte
För att öppna sig för möjligheten att påverka världen i en mer hållbar riktning och för att det ska kännas meningsfullt, anser jag att det är av central betydelse att ha ett nätverkstänk. Att en individ är omtänksam, inkluderande, återvinner, cyklar, minskar på sin konsumtion och äter vegetariskt har förstås betydelse, men jag tror inte att det för vissa individer känns som att det räcker, om man vill känna att man faktiskt kan göra en större skillnad. Då tror jag att man även vill känna att man påverkar andra mot hållbarhet.
Inom nätverken finns möjligheten
Som jag anser det, finns de bästa påverkansmöjligheterna för var och en inom de nätverk som vi ingår i. Det kan vara på arbetsplatsen, bostadsrättsföreningen, hyresgästföreningen, barnens skola eller förskola, samt andra föreningar. Får man till en förändring mot hållbarhet inom dessa nivåer så har man påverkat på systemnivå – då finns möjligheten till att påverka många individer, och känslan av mening kan potentiellt öka avsevärt.
Framtida hållbarhetsambassadörer
Det är just detta, att hjälpa studenterna till att se möjligheterna till att påverka på sina arbetsplatser inom vården som jag anser vara det främsta syftet med kursen som just examinerades. Vissa av studenterna säger att de tycker att kursen borde vara obligatorisk för alla på Karolinska Institutet – det kan jag hålla med om. Men att kursen nu är valbar, och några entusiastiska studenter får en djupare förståelse för hållbarhet inom vården är också bra – alla behöver inte vara “hållbarhetsambassadörer” på sin arbetsplats, det kanske räcker att ett par entusiastiska individer tar den rollen.