Har du nånsin varit med om att du verkligen vill ha svar på en fråga och att den du pratar med är otroligt vänlig och pratsam, men att du aldrig får något svar? Eller det motsatta, att du bara vill skapa kontakt och få lite känsla för vem den andre är, men att hen mest verkar vilja pumpa dig på information? Då har du stött på en vanlig stilkrock beträffande samtalsstilar. Hur mycket frustration har inte uppstått pga detta här i världen?
Processtyrda eller målstyrda samtal?
Samtalsstilar kan delas upp i målstyrda och processtyrda. I Sverige är många målstyrda, medan det i många andra länder är vanligare med processfokus; Anna-Lena Laurén beskriver det så bra i sin DN-kolumn: http://www.dn.se/nyheter/varlden/anna-lena-lauren-samtalet-ar-sjalva-malet-inte-att-komma-till-saken/
Jag känner igen detta så väl från olika jobbrelaterade situationer som jag själv har varit i, både när jag själv har varit den som ska göra en bedömning eller få till en utredning och när jag har handlett personer som har känt sig frustrerade över fruktlösa samtal. “Hur svårt ska det vara att få ett svar?!” Min erfarenhet är att det oftast är de målstyrda som “blir tolkiga” på dem som vill prata lite planlöst. Själv hör jag privat mer till de processtyrdas skara, och då är jag ofta den som utlöser frustration hos andra, men på arbetet är det mer målfokus som gäller. Om du upplever känslan som Anna-Lena Laurén beskriver så vill jag bara säga: ha förtröstan! Du är inte ensam, och det går att komma vidare.
Samtal eller förhör
Den största motsättningen är helt enkelt att den målstyrde och den processtyrde dels vill olika saker, dels vill nå dit på olika sätt. Den målstyrde vill lära känna den andre genom att få svar på sina frågor, medan den processtyrde får kännedom om den andre på ett annat sätt, genom att släppa siktet och bara se vad som händer, ett sätt som kan vara mycket förvirrande för den målstyrde. Detta missförstånd är vanligt i samtalsbaserade yrken, och vanliga reaktioner när det uppstår är: “Men hen svarar ju aldrig på mina frågor!” och “Jag vill inte gå tillbaka dit, det känns som att jag blir förhörd”.
Svensk effektivitet
I Sverige är många tidsmedvetna och gillar effektivitet och konkreta resultat. Vi ogillar tidsslöseri och onödigheter. Kanske tror vi att detta är självklart, vem gillar sånt som “inte leder någon vart”? Frågor ska ju besvaras och alla ska hålla sig till saken. Men detta är definitivt inga självklarheter, många har helt andra mål i sikte när de pratar.
Samtalskonst
Att samtala är en konst, och den kan utföras på många, många, många sätt. Det är lätt att tro att folk pratar med varandra på ungefär samma premisser, men de kulturella skillnaderna beträffande samtalsstilar är stora. Och då menar jag inte bara kulturella skillnader mellan länder och i olika delar av världen – även om samtalsstil förstås påverkas av majoritetskulturen i det område man växer upp i finns det många andra faktorer som påverkar.
Vad har du för kommunikationsstil?
Att lära känna sin egen kommunikationsstil, och vad den baserar sig på för mål och antaganden, är helt centralt för att kunna få till fruktbara samtal med folk som ser på saken på ett annat sätt. Att bara nöta på på sitt sätt kommer inte att hjälpa, utan man måste öppna sig för den andre. Och det är givande! Inte alltid så välbekant, men alltid givande. Ibland kan man göra det på egen hand, ibland behövs extern hjälp eller handledning.
Att lära genom jobbet
Jag har lärt mig väldigt mycket genom mitt jobb där jag möter många olika samtalsstilar. Ibland kan det vara svårt att upptäcka när och hur den här typen av motsättningar yttrar sig i arbetslivet, och det kan ta tid. För att motverka utdragen frustration och irritation är det viktigt att först och främst lära känna sitt eget sätt att kommunicera, men också att hitta nya sätt att möta andras. På så sätt kan både den processtyrde och den målfokuserade prata med varandra utan att i smyg sitta och tänka “men det här samtalet leder ju ingen vart!”