Många av oss har förmodligen känt den – förtvivlan över situationen i världen och över individens begränsade möjligheter till att påverka på ett väsentligt sätt. Vissa av oss har kanske även tagit denna förtvivlan till sin spets och drömt om att ta makten – bli nästa president, bli världens rikaste människa som sedan skänker all sin förmögenhet till välgörande eller annat liknande. Dessa drömmar är förstås också fullt relevanta, för visst är det så att vissa individer i världen har väldigt mycket makt. Men de flesta av oss har makt i vår nära omgivning, och vardag – makten sträcker sig inte mycket längre än så.
Min resa
När jag själv blev mer aktivt engagerad i hållbarhetsfrågor för ett antal år sedan, gjorde jag också denna resa via förtvivlan – det kunde yttra sig bland annat som ett frenetiskt engagemang i olika gräsrotsrörelser, och i att jag blev en väldigt medveten konsument. Jag drömde även de stora drömmarna, men insåg ganska snart att familjen och en sund vardag var så pass viktiga kärnvärderingar för mig, att jag inte kunde ägna hela min tid och mitt engagemang åt karriären.
Gräv där du står!
Det var först efter ett tag som denna förtvivlan lade sig och jag insåg och accepterade det faktum att lilla jag inte kan förändra hela världen, samt att jag hittade en inre lugn och kom till insikt om att jag faktiskt kan ”gräva där jag står”. Mycket av det jag redan arbetar med är högst relevant för en socialt och ekologiskt hållbart värld, och det som inte var det kunde utvecklas åt det hållet. Målsättningen blev att hela mitt liv – i arbetet och privat – i slutändan skulle vägledas av de kärnvärderingar som jag finner viktiga.
Mindfulness kan vara en väg mot demokrati
En del i detta arbete var att engagera mig i ett forskningsprojekt vid Uppsala Universitets statsvetenskapliga institution. Projektet hette ”Uppsala talar om tiggeri”, och min roll var att lära ut mindfulnessövningar till medborgare som skulle ta ställning till hur Uppsala kommun skulle hantera det ökade tiggeriet på gator och torg. Vår utgångspunkt, och det vi även kan se preliminära resultat på, var att de deltagare som hade fått lära sig mindfulness skulle bli mer empatiska, toleranta och accepterande gentemot sina medmänniskor, samt att deras politiska åsikter skulle hamnade mer i linje med det som är deras ”kärnvärderingar”.
Demokratiska processer kan främjas med kunskap om psykologiska processer
Detta projekt var ett första steg, en pilot. I morgon ska jag presentera vår projektplan på ”Center for Social Sustainability” på Karolinska Institutet, och vi har sökt om finansiering för ett större projekt. Jag tror och hoppas att detta projekt kan bli ett sätt till att integrera de kunskaper vi har inom psykologin tillsammans med demokratiforskning, så att vi kan få en bättre förståelse av hur vi kan främja en mer hållbar värld!