Då och då recenserar Minna böcker för siten Metapsychology.online, ett amerikanskt universitetsprojekt med fokus på psykologi och filosofi. Hennes senaste bok därifrån, Propelled av Andreas Elpidorou (recensionen finns här) tog upp det intressanta fenomenet uttråkning och vilket värde det har för oss människor. Här resonerar hon över hur mycket vi ofta anstränger oss för att få bort tillståndet, när det ju faktiskt är en högintressant upplevelse.
Värderingar framträder
Har du tänkt på hur tristess väldigt effektivt visar vad som är viktigt för just dig? Att känna sig uttråkad är en kraftfull signal från din meningssökande sida: “det här är inte det jag vill göra”. Obehaget som uppstår vill få oss att göra en förändring. Det talar om för oss att “detta har inget värde för just mig”.
Vi försöker fly
Fokus hamnar ofta på att få bort tillståndet. Vi försöker ibland hitta sätt att stimulera bort den genom att till exempel äta, scrolla, spela eller shoppa. Många är de artiklar som handlar om att komma bort från tristess på ett nyttigare/bättre sätt.
Skuldkänslor uppstår
Ofta upplever människor dessutom att uttråkning är fel, att det är ett misslyckande att hamna i det tillståndet. Man borde tycka att jobbet är viktigt, den Augustprisvinnande boken intressant, festen kul och livet allmänt spännande. Skuldkänslan över att inte göra det kan hindra oss från att uppleva den ljusare sidan av uttråkning, nämligen en djupare insikt om vad som verkligen intresserar oss, vad som har verkligt värde för oss.
Nyttan av tristess
Jobbet kanske var kul på pappret, men bestod av nåt helt annat i verkligheten. Bokens berättarstil, full av historiska referenser, är kanske inte tillräckligt framåtblickande för att ditt intresse ska väckas. Människorna på festen var kanske alltför pretto och livet kanske har börjat styras mer av normer och konventioner än av din egen passion. Tristess manar till personlig revolution. Att vända upp och ner på situationen, att ta en kritisk titt på vad det är du egentligen håller på med.
Skyddande funktion
Tristess markerar gränsen mellan det intressanta och det ointressanta. Den försöker skydda dig från att slösa bort ditt liv. Den talar om att det här du gör just nu är inte i linje med dina intressen och begär. Men lösningen kommer förstås inte direkt, det vet alla som varit uttråkade. Det gäller att stå ut. Tristess innebär väntan på ett svar, en lösning som ännu är okänd. Vad ska jag göra? Vad ska jag förändra? Det obehagliga i det uttråkade tillstånd hjälper oss att ta tag i frågan.
Mer än bara en kroppslig funktion
Ofta tänker vi oss tristess som nåt fysiskt. “Så tråkigt att jag dör”, “förlamande tristess”, “mördande tråkigt”, och så vidare. Vi kanske också förstår det som ett tillstånd i hjärnan. Men det handlar alltså minst lika mycket om värderingar och meningsbyggande projekt. Tristess hjälper oss att hitta vägen i det långsiktiga projektet att så väl det är möjligt leva just vårt eget, unika liv. Tristessen har mycket, mycket att säga oss. Fly inte undan, utan lyssna, förstå, ta budskapet på allvar och närma dig en förändring.