I vår samtid behandlar vi ofta våra kroppar mer eller mindre som maskiner – vi litar på att de för oss fram och på de sätt vi behöver, vi tar hand om dem så gott det går enligt rådande rön och instruktioner, och så tar vi dem till doktorn för att lagas om de inte fungerar som de ska. Doktorn behandlar också kroppen del för del, åkomma för åkomma, lite som en maskin.
Det kanske är att hårdra, men är det delvis sant? Och varför ska vi då känna våra kroppar mer än så? Det finns mycket nytta i att göra det, vill jag påstå.
En av grundbultarna i medveten närvaro är just kroppsmedvetenhet – att lära känna sina kroppsförnimmelser och fysiska behov i stunden när de uppstår. Detta för att vi ska kunna vara mer lyhörda för det som just våra säregna kroppar behöver – de kanske inte följer precis de där mallarna och instruktionerna, vi behöver själva känna efter. Och det är fördelaktigt att känna av tidiga signaler av stress och sjukdom så vi kan ta hand om dem i tid i stället för när det väl gått för långt.
En annan anledning till att det är viktigt att vara lyhörd för kroppens signaler är att våra känslor mest tydligt känns just i kroppen – dvs om vi övar på att känna efter. Och förmågan till att känna våra känslor på det här omedelbara sättet kan verkligen hjälpa oss i att uttrycka våra känslor och ta hand om våra känslomässiga behov – när de uppstår i stället för först när det gått alltför långt och både kroppen och sinnet i stället behöver skrika för att få vår uppmärksamhet.
Kort sagt kan vi bli bättre rustade till att vara autentiska om vi övar på mer medveten närvaro i kroppen. Vill du lära dig mer om detta och öva tillsammans med andra är du varmt välkommen till vårt meditationspass på temat den 17/11 i Gamla stan!
Foto: Pezibear på Pixabay